Ensamt barn på fl ykt i Sverige

Abstrakti

I denna artikel diskuteras hur ensamkommande nyanlända barn upplever sin livssituation i Sverige samt hur mottagandet anpassas till barnens behov. Barnen har under den första tiden ett tunt socialt nätverk, söker sig till sina landsmän och strävar efter att behålla sina kontakter med anhöriga på andra håll i världen. De har svårt att skapa relationer med jämnåriga svenskar och deras tillvaro präglas av ensamhet och otrygghet. Mottagandet kännetecknas ibland av en distans i relationen där socialarbetare drar sig för att ställa frågor. Att barn är tysta och inte vill berätta sin livshistoria kan bero på att tystnaden är ett sätt att hantera svåra upplevelser, förluster och separationer.

Kraftfulla åtgärder krävs för att göra barnen delaktiga i integrationsprocessen som innebär att barnen bemöts med tillit, trygghet, acceptans och delaktighet. Kunskapsinlärning kan underlättas av att barnen har god kognitiv förståelse av undervisningsspråket och av att fl era sinnen aktiveras. Det är viktigt att ta vara på deras samlade språkliga kompetens.

Nätbaserad undervisning kan spela en stor roll för att ge dem möjligheter att komma vidare i det svenska utbildningssystemet. För att komma in i samhället är det av vikt att behandla dessa barn som alla andra barn i Sverige och samtidigt tillgodose deras speciella behov avseende språk, kultur, bakgrund och erfarenheter.